9:e augusti är en helgdag i Sydafrika. Precis som många andra länder firar Sydafrika en nationell kvinnodag. Men datumet och anledningen till att ha dagen skiljer sig åt i olika länder. Under apartheidregimen i Sydafrika var alla svarta män tvungna att bära identifikation på sig när de lämnade sina hus. Det låter kanske inte så konstigt, men det var ingen liten ID-bricka eller pass så som vi är vana vid som det gällde, utan en skylt på ca 30 x 40 cm. År 1956 tänkte regimen införa en ny lag som sa att även de svarta kvinnorna skulle bära samma 30 x 40 cm-bricka. Men kvinnorna tyckte vid det här laget att förnedringen hade gått över styr. Om den här lagen gick igenom så skulle det till slut komma att gälla även deras barn. Kvinnorna marscherade in mot Pretoria, en del bärande sina barn på ryggen, för att säga att nu fick det vara nog, det här går vi inte med på oavsett om vi blir skjutna på kuppen. Och kvinnorna lyckades, lagen klubbades aldrig igenom och av just den här anledningen firas internationella kvinnodagen i Sydafrika. Det var så Mbale, Siphiles fru, berättade det för mig. När jag frågar henne vad hon ska göra på helgdagen säger hon att det inte finns så mycket att göra här i Hluhluwe. Ingen bio eller någon shopping mall, så hon är hemma hos familjen istället, tvättar och gör i ordning saker för morgondagen. Men att spendera den lediga dagen med sin familj håller vi båda med om att inte alls är så dumt.

Niklas, Viktor och jag, som alla är långt ifrån våra familjer väljer att spendera dagen med en safari i naturreservatet Hluhluwe-Imfolozi som ligger endast 10 minuter bort. Vi kan till och med se reservatet ifrån hyddan vi bor i i Siphiles trädgård. Klockan 05:30 är vi uppe och käkar frukost innan avfärd mot naturreservatet. Vincent, vår guide för dagen och tillika pensionär, har vantar och mössa på sig och säger att vi kommer köra långsamt genom parken. Under den korta bilfärden mot ingången förstår jag varför han är så påpälsad och ångrar att jag inte tog ytterligare några lager tröjor på mig trots filtarna vi fått låna. Det är ruggigt kallt så här tidigt på morgonen, speciellt i en öppen safarijeep framdundrande på vägen innan solen gått upp. Men samtidigt otroligt vackert när vi väl är inne i reservatet med stora gröna kullar längs väldiga vidder och rikligt med alla slags djur. Ganska snabbt stöter vi på ett flertal giraffer, bufflar och en enslig hyena.

Zebrorna spanar på girafferna, men vem spanar girafferna på?
Elefanterna tar det piano bland trädets skuggor.

Efterhand även en flock elefanter, några zebror och en och annan vit noshörning innan Vincent får nys om att några andra guider har siktat lejon. Vincent gör en u-sväng och vi far tillbaka där vi kom ifrån, fast med ett helt annat tempo än tidigare. Väl framme vid höjden syns inget lejon till. Det dyker upp fler jeepar med turister som alla vill få sig en skymt av djurens konung. Vincent verkar vara övertygad att lejonet borde vara i krokarna och spanar med sin kikare. Han får syn på något som rör sig på andra sidan kullarna och vi får ytterligare en hisklig jeeptur och denna gången är det napp. Vi får se en lejonhona jaga iväg en noshörning som kommit för nära hennes ungar. Efterhand fortsätter turen genom det vidsträckta reservatet, tydligen Sydafrikas äldsta enligt Vincent, och vi lyckas få oss en skymt av den ovanliga svarta noshörningen. Efter lunch på en vacker utsiktsplats är vi mätta på djur och vi beger oss hemåt.

Carl spanar på vildsvin, men vem spanar vildsvinen på?
Liftare eller zebra? Oklart...

Väl hemma hos Siphile träffar vi på läraren Mvunyelwa som erbjuder oss att få följa med på en “coming of age Zulu ritual”, vilket visar sig vara en sorts byfest för släkt och vänner till en kommande brud. Men enligt Mvu, som han kallas, är alla välkomna och han vill gärna att vi ska få se lite av zulukulturen som han berättar friskt om. Dessutom har han snackat med byäldsten som sagt att vi mer än gärna får ta foton. Väl i byn har festen redan börjat och ett gäng barn dansar och klappar i takt. När de får se kameran springer flera fram och vill vara med på bild. Inne i en kofålla har männen samlats för att klargöra om den kommande brudgummen har fullföljt sina plikter, vilket bland annat innebär att skänka 11 st kor (á 5000 kr/st) till brudens familj.

Männen samlade i kofållan tillsammans med förfädernas andar.

Samtidigt som det bjuds på grillat kött och hembrygt öl ger Mvu en förklaring om varför det hela sker inne i kofållan. Det har något med förfädernas andar att göra, men jag hänger inte helt med. Samtidigt håller festen igång både runtomkring utomhus och i flera av de små byggnaderna och alla är välkomna överallt. Ett gäng kvinnor dansar och skojar med varandra i ett av rummen medan barn springer runt lite överallt.

Full fest i byn, alla ska med!
Traditionell fest, traditionell dräkt.

Läsk verkar stå högt i kurs hos de små och Viktor blir snabbt poppis  när han portionerar ut en stor flaska Sprite som vi fått i kofållan. Innan vi beger oss hemåt vill Mvu visa oss byggnaden där förfädernas andar bor. Inga vuxna får sova här, säger han, men det är okej för små barn. För att hedra andarna har de intill väggen satt åt sidan ett krus av det hembrygda ölet innan någon annan fick dricka av det. Ett stort gäng barn kommer in och håller en dansuppvisning för oss och det känns mot förmodan inte krystat.

Zuludans och sång av barnen.

När jag frågar så berättar Mvu att dans och sång är en stor del av deras kultur, vilket märks då man ser både vuxna och barn dansa och sjunga både för sig själva och i grupp. Alla tre blir vi ovana svenskar uppbjudna att svänga de lurviga tillsammans med barnen. Långt ifrån med samma stilpoäng men med lika delar glädje. Vi hinner som kortast även med att smita inom ett rum där männen, precis som en del kvinnor, verkar ha blivit lite runda under tofflorna och dansar samma speciella zuludans genom att i takt sparka rakt upp i luften och sen stampa ner i golvet emellan dansstegen. En av dem stampar så hårt att golvet går sönder, men det är inget som drar ner stämningen en kväll som denna. Till slut får vi ändå tacka för oss och beger oss tillsammans med Mvu tillbaka till Sephile och vi instämmer alla tre att den här oväntade kvällen nog trots allt överträffade den förträffliga safarin.

Lala Gache (d.v.s. sov gott)!
Carl

P.s. en liten kort film från dagen med både dans och savann kommer att dyka upp på bloggen inom kort så håll ögonen öppna. d.s.

3 thoughts to “Kvinnodag, lejon och en oväntad zuluritual

  • Solveig Lindblad

    Vilka häftiga saker ni får vara med om!Inga vanliga turistfällor utan “vanligt” afrika-liv! Väntar med spänning på kort/film.

    Solveig o Magnus Lindblad

    Reply
  • Emilia

    Låter som en perfekt dag! Hoppas innerligt att filmen gestaltar er dansinsats…

    Reply
  • Kjel Hagman

    En fin redogörelse över läget Carl. Ni får uppleva saker som blir minnen för livet. Det gläder oss att ni har det häftigt där nere.Forsätt att jobba och njuta.

    Hälsn Viktors mommi och morfar

    Reply

Leave a comment

Your email address will not be published.