Vart tog vägen vägen? Vi är på en åker och åker.

När Mdu på tisdagsmorgonen sade att vi bara skulle hinna med en skola denna vår sista dag på fältet tänkte jag att han nog var lite väl tidspessimistisk. Skolan låg ju inte så långt bort och de hade inga existerande datorer att ta hand om. ”Take care not to get lost”, var det sista vi hörde honom säga. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Varken skolan eller vägen dit fanns i vår GPS och inte ens Google Maps lyckades guida oss dit. Efter lite avstickare på vindlande, skumpiga grusvägar och genom uttorkade flodfåror, fick vi vägen förklarad av några äldre kvinnor som satt utanför en lerhydda. Insikten att de flesta här faktiskt spenderar sina liv i alla skjul och hyddor vi passerer utmed landsvägarna kommer gradvis. När vi väl kom fram visade det sig att rektorn inte var inne och ingen annan riktigt visste om att vi skulle komma. När nycklar hämtats och frågetecken väl retts ut av vicerektorn satte vi igång. Vid det här laget hade vi fått in en bra rutin på datorinstallationerna, som ni kan se i Antons timelapse-video nedan.

Vicerektorn var extremt tacksam, och det värmde verkligen att höra när han berättade hur mycket det är betydde för dem. Tidigare hade den obligatoriska datorundervissningen bestått av VHS-kassetter som eleverna tittade på för att lära sig använda Word och Excel, men utan att någonsin ha fått se eller använda en dator. Här och där har vi också sett hemuppgifter i ämnet i stil med ”Describe three advantages and disadvantages with Personal Area Networks” och ”Name a use-case for wearable devices”. Snacka om opraktisk undervisning!