Det var med spänning vi kom till kontoret i onsdags. Dagen innan hade Mdu talat om att vi äntligen fått klartecken att frakta datorerna och att de skulle komma under förmiddagen. Äntligen hade bollen ramlat av bordet i papperspingpongen och vi skulle återse våra fraktpallar igen. En sista försening blev det dock: Fraktarbetarna i Durban var tydligen på strejk just denna dag så vi fick gott vänta tills nästa dag. I väntan på det har vi förberett lite skivor med antivirus och Windows-uppdateringar som vi kan använda på de datorer vi stöter på som har mjukvaruproblem. Sedan bar färden av till dagens första skola, där vi gick genom deras datorsal som urinstanken till trots var utrustad med väldigt moderna datorer. Ett par hade problem med att starta, så de installerade vi Edubuntu på. De verkade använda datorerna i undervisningen – medan vi pillade kom det in två elever som arbetade på ett projekt. 
På vägen hem åkte vi förbi Eqagwini – en gammal skola som nyligen fått nya lokaler och vill ha datorer, så vi rekade om de var redo att ta emot oss när de väl anlänt. Förutom ström behöver de en datorsal med tillräcklig säkerhet för att se till att datorerna inte blir stulna. Den presumtiva datorsalen såg lovande ut. Den hade stabila gallerdörrar och var den fräschaste vi sett hittills. Glänsande bänkar med förinstallerade grenuttag. Kanske hade salen i den förra skolan sett ut så här en gång i tiden? Tyvärr saknade de ström just nu eftersom de höll på att byta elleverantör. Mannen som visade oss runt lovade att se till att göra allt han kunde för att se till att få elektricitet i byggnaden snart. Det märktes tydligt hur viktiga datorerna är för dem. “We can’t lose this” var något av det sista vi hörde honom säga halvt till sig själv innan vi gav oss av.
På hemvägen svängde vi förbi Zamimpilo Market där vi fyndade souvenirer och ananas. Kommer datorerna äntligen imorgon?
