Bekantar oss med Sydafrika

Efter att de värsta gräsbänderna väl fått ebba ut så var det sedan dags för en safaritur under vår lediga dag på resan. Siphile berättade innan vi skulle åka att de “big five” består av Buffalo, Noshörning, Elefant, Lejon och Leopard och att vi borde ha goda chanser att se alla förutom kattdjuren. Framförallt noshörningar som föds upp i det här naturreservatet. Det visade sig vara en bra förutsägelse så när som på elefanterna. Vi fick dock se både giraffer, zebror och krokodiler så vi tyckte det blev en lyckad tur trots allt. Vi hann även med att vandra runt lite i området och betrakta den vackra utsikten från toppen av höjderna. Kamerorna gick varma under hela dagen för att försöka fånga allt vi såg. Mot kvällen så lyckades både vi och kamerorna varva ner, för att kunna förbereda oss för en ny spännande vecka.

Efter långhelgens slut så var det återigen dags för sydafrikanerna att återgå till den normala vardagen och vi begav oss till kontoret för att få vårt uppdaterade schema och ladda Corollan med fräsha datorer för nästa skola. Vi fick också snygga vita piketröjor med Star for Life:s logo att ha på oss på skolorna, “One size fits all” då alla fick XL med lite varierande passform. Dagens resmål var sedan Ntaminemidwa high school och innebar vår hittils längsta tur på en av de saker som Sydafrika erbjuder; slingrande grusvägar. Daniel visade prov på goda köregenskapaperoch lät oss anlända smärtfritt till den mest välfungerade datorsalen hittils. Hör och häpna alla datorer visade sig fungera och ingen utrustning saknades, de hade till och med headset och webcam:s. Det var därför med besvikelse som vi fick reda på att datorerna inte användes speciellt mycket alls. Efter att ha pratat oss varma om hur viktigt det är att datorerna används om de så bara är att studenterna får sitta vid datorerna så kändes det som vi fick med den ansvariga läraren på tåget om hur viktigt det är att datorerna används. Vi kunde ge oss med lite mods med förhoppningen om datorsalen skulle bli bättre utnyttjad.

Nästkommande dag hade vi sedan inte svårt att hitta då Nkanyiko låg på vägen till gårdagens skola Ntaminemidwa. Där mötte vi en mycket trevlig rektor som var väldigt glad över vår ankomst då de endast hade 2st fungerade datorer. Det var till vår glädje en datorsal som eleverna var välkomna att använda när de hade tid över. Men på sistone så hade det inneburit problem eftersom så många var trasiga och skolan saknade finansiella medel för att laga dem. Vi kunde laga ett par samt använda vår bagagereserv för att ge rektorn en sal där samtliga datorer fungerade. Vi kände oss nöjda och att detta var en skola där vi i alla enligt rektorn kunnat göra stor nytta. Vi hann även med en tur ett litet “community-office” som behövde hjälp med att ordna en enklare databas över människorna i området. Microsoft Excel visade sig inte vara helt enkelt att bemästra men vi försökte hjälpa dem så gott vi kunde.

Vi försöker också passa på att suga åt oss så mycket av den lokala kulturen och sederna som möjligt. Bland annat så lär James (en av de anställda hos Siphile) oss att prata Zulu och vi bemästrar nu både enklare hälsningsfraser samt hur man tackar för måltiden även om det är med visst överseende för de trixiga “klick”-ljuden som existerar i språket. Vi hoppas att vi kan lära oss mer av detta facinerade språk även om James ibland måste tycka vi är hopplöst långsamma på att snappa upp fraserna.

Vi känner oss ibland lite frånkopplade när vi åker runt 3 vita personer i vår nya bil då det ibland känns som det är 2 världar som samsas om platsen men som aldrig riktigt möts. Man ser människor med så skilda förutsättningar och så vitt skilda vardagar att det nästan kan vara svårt att föreställa sig trots att de båda existerar mitt framför ögonen. Man får inte glömma att det inte är mer än 18 år sedan som de hade de första demokratiska valen här i Sydafrika och barriären som fanns lever kvar även efter det officiella avskaffandet av apartheid. Det återstår fortfarande mycket arbete innan man på allvar kan säga att landet är jämnställt och att både vita och svarta kan växa upp under liknande förutsättningar.

Onsdag morgon begav vi oss till kontoret för att motta en vägbeskrivning till Somfula High school från Mdu där han försökte vara extra tydlig och summerade med att nu kan ni nog inte åka fel. Det kunde vi. Vi kan ursäkta oss med att vägarbete blockerade vägen och ersättningsvägen var liten och svår att ana. Anlände gjorde vi ändå, en liten “detour” i bergen senare där vi fick spana in förvånasvärt grönskande bergsluttringar. En vänlig lokalbefolkning hjälpte oss också som måste ha stor förståelse för vad för dem måste vara vilsna turister.

En dag som denna hade vi kanske haft nytta av lite lokala stridsmålningar då det visade var en särskilt illvillig datorsal som vi ställdes inför. Både strömavbrott, knasiga hårddiskar och misslyckat brända skivor kunde dock inte hindra vårt dagsverke att mynna ut i en fungerande datorsal. Vi fick också tillfälle att se fler noshörningar, zebror och giraffer då vägen till och från skolan gick rakt igenom det tidigare besökta naturreservatet.

Tiden går fort när man har roligt och vi kan knappt förstå att vi faktiskt börjar närma oss slutet på vår resa. Vi har dock ett par dagar kvar där vi ska försöka hinna med så mycket som möjligt. Det vill ni inte missa!