Elefanter, noshörningar och begravningsöl

Det har verkligen varit en händelserik dag för oss. Vi har varit på en lång game trek, vilket  är precis som en safari fast här heter det game trek. Vi har lyckats pricka in 3 av “The Big Five”.

Vår personliga guide Mtudu har kört oss från vattenhål till vattenhål i Hluhluwe-Umfolozi Park. En park på 96 000 hektar som blev naturskyddad av britterna redan 1895 men har varit Zulu-kungens privata jaktmarker i hundratals år innan det.

Vi var otroligt glada över att få befinna oss mindre än 7 meter ifrån vilda noshörningar, se en hel flock av elefanter, nästan kunna klappa zebror, sett en himla massa nyala, giraffer och bufflar. Dessutom en krokodil och till och med en babian.

Direkt efter trekken skulle vi med hjälp av guiden Phiwa besöka en gammal dam som försörjde sina sju barnbarn helt själv på sin statliga pension och leverera mat vi köpt.

Damen i fråga var inte hemma när vi anlände, men Phiwa sa att eftersom det var Söndag befann sig hela familjen i kyrkan. Phiwa som var prästens son sa att vi helt enkelt fick leverera maten till henne i kyran.

Vår plan att smyga oss in längst bak i kyrkan utan att väcka uppmärksamhet var slående misslyckad då hela församlingen slutade sjunga och vände blickarna mot oss och kyrkans enda bänk gjordes ledig så att vi skulle få plats.

Phiwa höll ett tal och berättade vilka vi var och fick sen översätta när Jonas presenterade oss och vårt projekt. Vi fick sedan lämna över maten en och en och sedan såg prästen till att Markus fick med samtliga människor i församlingen på ett fotografi. Det var en helt fantastiskt upplevelse och alla människor var jätteglada och väldigt gästvänliga.

När vi lämnade kyrkan bröt spontan sång och dans ut och vi fick skaka hand med ett dussintals mycket glada och vänliga människor.

Efter en mycket god lunch hemma hos Siphile skulle vi börja vår lokala vandring med Phiwa. Han visade oss vägen till ett homestead där de hade en slags begravningsbjudning.

Det var en fest för att avsluta sorgeperioden efter den avlidna. Tydligen gick det ut på att familjen slaktade en ko på gården, tog ut gallan ur levern, spädde ut den med vatten och lät varje familjemedlem bada i vattnet för att göra sig ren från onda andar. Dagen där på bjöds det till stor fest där den slaktade kon skulle ätas upp. Ingen inbjudan behövdes utan alla i byn som såg att det kom rök från gården kom och besökte festen.

När vi kom dit vid fyra tiden var den största delen av festligheterna redan slut, men nästan genast som vi kom in på gården blev vi inbjudna att in i huset för att hälsa på familjen. Det var kanske ett 40-tal människor kvar på gården när vi var där. Men ändå gjordes det plats i soffan.  Det dukades fram en stor sejdel med Zulu beer som enligt tradition skulle drickas på denna tillställning. Drycken var bryggd på något slags frö och skulle jäsa i vatten ett par dagar innan den kunde drickas. Även en flaska whiskey och en stor öl dukades fram.

Smått chockade över den otroliga gästvänlighet tackade vi storartat och testade den generösa dryck, lite svårt att få ner till en början men det gick mycket lättare mot slutet. Jonas tyckte det hade många likheter med gotlandsdricke, speciellt smaken av jäst.

Helt förvirrade över all gästfrihet blev vi även bjudna på grillat, serverat på ett traditionellt fat från området kom ett stort lass med nötkött in. Köttet grillas utan kryddor och vill man ha salt får man doppa köttet i det själv.

Helt slut av alla intryck gick vi tillbaka till Siphile’s där Mdu snart hade lagat en delikat köttgryta och Siphile bjöd på vin för att avrunda en perfekt dag. Perfekt förutom då att Siphiles 2 åriga son kissade i Jonas säng kan tilläggas.

Imorgon väntas den sista dagen av datorleverans till skolorna, snart blir det att lämna det rurala och in i staden.

Äventyret bara forstätter…