Vi började som vanligt fredagen med att sätta oss på kontoret och se vad vi lärt oss av gårdagen medan vi väntade på uppdrag av Mdu. Strömadaptrarna för att kunna koppla in våra svenska grendosor stals tydligen ofta av elever för att kunna ladda mobiltelefoner (som tydligen ofta säljs med europeiska laddare). Vi beslutade oss att helt sonika limma ihop adaptrarna med grendosorna. Anton var som vanligt välförberedd med superlim i väskan och levde upp till sitt smeknamn Epoxy. Medan vi satt och täljde (de 50 adaptrarna vi köpt var ojordade så vi fick skära bort plastbitar på var och en för att de jordade grendosorna skulle passa – en elektriker hade nog inte blivit glad på oss) kom Mdu med dagens skolor. To the bat mobile! dlilanga Först gick färden till Dlilanga, där vi möttes av ett trångt och stökigt rum med stenväggar. Här skulle skolans första datorsal hamna. Rummet röjdes upp och vi kunde smälla upp fem datorer. Skönt att få ett tomt blad att jobba med – snabbare och smidigare än att ta hand om gamla krånglande burkar fyllda med spindelväv, piratkopior och virus. Samtidigt känns det som att det gör större skillnad för skolan. Medan vi jobbade tog lunchrasten för eleverna vid och många nyfikna ansikten tittade in och hälsade oss med ”Hello!” och ”How are you?” medan vi jobbade. När allt var klart var det snabbt vidare till Eqakwini. Även där fick vi glada hälsningar, men denna gång av barnen på dagiset som låg strax bredvid.

När vi häromdagen svängde förbi för att undersöka om Eqakwini kunde ta emot datorer såg allt perfekt ut förutom den lilla detaljen att byggnaden den presumtiva datorsalen låg i saknade elektricitet. Den var fortfarande inte ansluten, men de hade gjort vad de kunnat för att kunna ta emot oss: En 200 meter lång förlängningskabel till lärarrummet gjorde att vi kunde ansluta och testa alla datorer i väntan på det nya elavtalet. Precis som på torsdagen skulle vi köra ut fler datorer än vi hade plats med i bilen. Medan Anton körde tillbaka till kontoret efter fler datorer och skärmar gjorde jag och Charlie det vi kunde med de vi fick plats med i bilen. Även här hade vi ett tabula rasa att börja med, vilket kändes väldigt roligt – särskilt efter vad vi fått höra om hur viktiga datorerna skulle bli för dem. När vi så småningom blev klara var arbetsdagen redan över för våra kollegor på kontoret, så det var med gott samvete som vi åkte hem för att göra oss i ordning för en omväxlande avslappnad och urspårad helg i Sodwana Bay.

Leave a comment

Your email address will not be published.