Vikingozi var vår första skola här i Durban. Stängslet med sylvassa rakblad stämde in på den beskrivning vi fått om att skolan låg i ett fattigt och hårt drabbat område. Vi blev dock positivt överraskade över den inspirerande anda som rådde där. Vår uppgift på denna skola var att förbereda dem inför en kommande datorleverans. Vi var lite skeptiska till att ha datorundervisning med endast två datorer, men det gick förvånansvärt bra!
Efter utbildningen fick vi vara med två Star for Life-coacher som coachade en årskurs 9-klass. Vi fick för första gången höra om aidsrelaterade problem från eleverna själva, vilket satte många klumpar i halsen. När coacherna bad eleverna att räcka upp händer för hur många som hade båda, en respektive ingen förälder kvar i livet visade sig att grupperna var ungefär lika stora. Det väckte många starka känslor när statistiken på papper blev elever i ett klassrum.
Trots den tunga sanningen var det upplyftande att se vilket hopp coacherna har ingjutit i eleverna. De har fått eleverna att öppet våga prata om sex, droger och andra problem och därför också tillsammans kunnat diskutera hur eleverna kan påverka sin egen framtid.
Dagens karriärsdrömmar: Att bli polis, affärsman, datortekniker och politiker.
