Get skola – just kidding

Fredag. Dag två i Hluhluwe. Äntligen dags för våra första skolbesök – det vi är här för. Datorerna vi skickade ner har kommit fram med skeppet till Durban, men på grund av Sydafrikansk byråkrati var det fortfarande en del pappersexercis kvar innan vi kan hämta ut dem. Enligt den erfarna sydafrikanskan Fiona på kontoret handlar det i praktiken om en blandning av regler som försöker stävja problematiken med importerade illegala piratkopior och fiske efter mutor. Hur som helst är datorerna tills vidare låsta i Durban. Vi får helt enkelt fixa i ordning datorer som redan är installerade så länge. Vår nye chef Mdu hade bokat in oss på två skolor i närområdet: Makhasa och Mduku. Först bar färden av mot Makhasa, en high school med runt 400 elever. Efter att ha snirklat oss runt betande kor på en 100-landsväg hittade vi fram. När vi letade efter vår kontakt på skolan möttes vi av barn och ungdomar i åldrarna 12 till 20 som fnissande pekade på oss från klassrummen, ropade efter oss och frågade hur vi mådde. Till slut hittade vi Star-For-Life-coachen på skolan, Nombosa, som tog emot oss och visade oss till datasalen.

Ett tiotal datorer som tidigare hade varit del av undervisningen stod numera inskyfflade i en garderob eftersom de inte startade längre. De flesta visade sig vara lätta att fixa: Det räckte att flytta minnesstickorna till nya platser så fungerade de igen. Förmodligen har vädret gått hårt åt hårdvaran. På ytterligare någon hade någon fiffig elev dessutom bytt inloggnings- och administratörslösenord som vi fick återställa. I slutändan lyckades vi iordningställa alla datorer utom två. Marcus fick en kram av en tacksam Nombosa, och vårt arbete var klart.

På Mduku var det tomt. Inte en själ, förutom grindvakten och några getter som strosade runt. I anslutning till skolan fanns små baracker där några av lärarna bodde. De talade om för oss att just denna dag var det Zulu-dans som hela skolan var ute på. Det visade sig att datorkillen som skulle ta emot oss var långt bort och hade glömt att vi skulle komma, så vi fick åka hem med ogjort ärende. Trots allt kändes det som en lagom förstadag. En skola fixad och vi fick en bättre känsla av hur det känns här ute. Nu väntar vi med spänning på att datorerna ska lossna så vi kan börja installera dem på skolorna i trakten! /Robert