Första dagen på Star For Life-kontoret

Mörkerlöpning och tusenfotingar

Det är sällan man har vilda djur precis utanför sin bostad. Så är dock uppenbarligen fallet här då vi i bilen påväg mot affären körde förbi flertalet zebror.

Efter att ha inhandlat en enklare frukost mötte vi upp Elin som vi träffat under gårdagens middag. Hon följde med i bilen och visade vägen till Star for Life’s kontor. Väl framme på kontoret berättade Mdu att våra skickade datorer ännu inte kommit loss från Durbans avlastningsterminal (på grund av Sydafrikansk byråkrati) men att det förhoppningsvis skulle lösa sig inom någon dag. Han berättade att vi i väntan på datorerna skulle få besöka skolor som redan har datorer installerade. Vi skulle på så sätt kunna bistå vid dessa skolor med utbildning och datorunderhåll, såsom felsökning och virusscanning. Vi fick namnen på de två skolor som vi kommer att besöka imorgon och blev därefter visade till lokalen som vi kommer att sitta i när vi är på CESA-kontoret.

Väl i lokalen kom Fiona, som vi haft mailkontakt med under halvåret som gått. Robert började hjälpa henne med några program på hennes dator medan Charlie och jag satte igång med att installera oss i lokalen.

Resterande delen av dagen blev ganska lugn, vilket passade oss bra eftersom vi på så sätt kunde förbereda morgondagens skolbesök. Klockan blev 16 och det var dags att åka hem. Jag hade under eftermiddagen fått tips om att det gick bra att springa utanför vårt hus, sålänge man såg upp för pytonormarna. I den annalkande solnedgången kändes det allt mer lockande att ge sig ut på en löprunda. En proviantrunda och hemfärd senare hade desvärre solen redan hunnit gå ner och strax efter kl 18 då jag sprang fram längs den bäcksvarta grusvägen utanför vår gate kändes det bra att jag tagit pannlampan med mig. Som tur var verkade pytonormarna sova, vilket även tycktes gälla för zebrorna.

Väl tillbaka från löpturen satte vi igång med matlagning och planerande inför morgondagens safariturer. Lagom till att vi tagit den sista tuggan blev det bäckmörkt i huset. Än en gång kom pannlampan väl till pass när jag begav mig mot proppskåpet för att konstatera att det var strömavbrott. Det hela blev än mer spännande när det strax därefter traskade in en, runt två decimeter lång, tusenfoting i rummet. Efter en kamp i mörkret kunde vi slutligen pusta ut och gå till sängs efter en lång dag.

Då det är jag som tar de flesta bilderna får dagens inlägg avslutas med en bild på mig redo att ge mig ut på löpturen.
//Anton